När jag reser tycker jag om att sitta och titta på människor, njuta av ett vackert landskap eller känd plats som t.ex en utgrävningsplats. Jag brukar ta tillfället i akt och sitta och känna själva atmosfären.
Jag har upptäckt att man inte förstår önskan om att uppleva i ensamhet. När jag gick längst Nilen i Egypten fick jag snabbt sällskap som gick med mig och ville prata. De förstod inte min önskan om att vara ensam. Det är inte bra att vara ensam och de tyckte synd om mig. Så snart jag blev lämnad av en kom nästa.
I Zanzibar blev inte heller lämnade ensamma. De ville gärna prata och sälja saker till oss. Det var helt omöjligt att få vara ensamma.
Jag förstår att önskan och fokus till att skapa kontakt är olika. Men vi skall inte glömma hur lätt det är för mig att reda och få visum till andra länder. För många av dem jag träffar är situationen helt annorlunda. Deras möjlighet att få kontakt med omvärlden är genom oss turister.
Trots att det ibland är svårt gillar jag att få egna magiska stunder och känna av en plats. Det är en av de stunder jag kommer ihåg bäst när jag kommer hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar