Afrikas tak och stolthet nästan 6000 meter över havet. Det är världens högsta fristående berg.
När vi kom åkande mot nationalparken kunde vi inte se berget. Det var svårt att veta exakt vart det stod. Märklig tanke, men även berg kan gömma sig. Det hade regnat och var fullt med moln över savannen. I horisonten fanns ett litet solbelyst berg, men runt omkring oss var himlen grå och lite disig. För ett ögonblick skingrades några moln och vi fick se en glimt av toppen som sedan försvann igen. Det var precis som det inte fanns ett berg där bakom molnen.
Berget sover sa vår chaufför, förhoppningsvis är det klarare imorgonbitti. Det är inte vad jag ville höra. Jag har rest så långt och inte tänk att berget inte skulle visa sig alls. Men det gäller att tänka positivt och hoppas på det bästa.
Nästa morgon vaknade jag och tittade ut genom fönstret. Inget berg. Faan också!!! Gick och gjorde mig i ordning inför dagens resa. Plötsligt knackar det på dörren. Min bagagebärare från igår säger att nu är berget framme. Men skynda dig, det varar bara några minuter. Jag tog mina saker och gick ut och där var berget i sin fulla prakt.
Berget fullkomligen tog andan ur mig. Så vackert, så majestätiskt, så lugnt och helt oberörd av oss. Jag skulle kunna stanna och titta hela dagen på berget. En sak visste jag direkt med visshet. Hit skall jag tillbaka och nästa går jag upp till toppen.
Minuter passerade och sedan försvann berget in i sina dimslöjor igen. Då var återigen svårt att förstå att ett helt berg gömde sig bakom molnen. Jag är så glad och tacksam att jag fått se berget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar